Fnöske och att göra upp eld

Fnöske är ett ord som jag alltid upplevt som något bekant utan att egentligen veta vad det är. Att det är något man förr i världen använde för att göra upp eld är något jag hört och att det har något med tickor att göra likaså. Men vad är det?

Jo, fnöske är något som man kan göra av fnösktickan. Det är fruktköttet av denna ticka som preparerats för att kunna fånga upp gnistor och glöda länge. Vilket ju är bra om jag vill göra upp eld med ett tändstål. Den glödande fnösk-biten kan sedan användas till att tända näver eller mindre tändved, för att sedan starta upp brasan.

Fnösktickan, Fomes fomentarius, är en parasit som lever på skadade eller döda lövträd. Här nere i södra Sverige förkommer de framförallt på bok men även på björk. På bilden ovan ses ett exemplar växa på en björk. De tickor som växer på bok blir betydligt större än de som växer på björk.

Fruktkroppen besår av A. Fnöske, vilket är fruktköttet, B. Hatthud. C. Mycelkärna. D. Porlager, eller rörskikt. Porlagret växer i tjocklek för varje år.

Hur tillverkar man då fnöske? Först och främst plockar man ett par tickor såklart. De skall helst vara helt färska när man börjar arbeta med dem och är de inte det, så kan man lägga dem i blöt ett par timmar för att de skall gå lättare att arbeta med.

  1. Skär av det läderartade hatthuden med kniv. Under denna finns lagret med fnöske som man vill åt. Det är lättare att se lagren och hur man skall skära om man klyver tickan som på bilden ovan. Fnösket täljer man av bitar från utan att få med det underliggande rörlagret. Det påminner om balsaträ i konsistensen.
  2. Bitarna av fnöske blötläggs någon timma och kokas sedan ytterligare lika länge. Vid det här laget börjar bitarna bli mjuka.
  3. Efter det, läggs i asklut eller en kaliumnitrat (KNO3)-lösning. De kan även kokas i dessa lösningar enligt punkten ovan men jag valde att göra det i två steg. Jag kunde inte hålla mig från att testa båda sätten och dessutom lade jag till en negativ kontroll för att se hur resultatet blev jämfört med bitar som fått ligga i vanligt vatten. Bitarna fick sedan ligga två dygn i 2,5 dl av:
    1. Asklut: Denna gör man genom att koka upp två delar vatten tillsammans med 1 del björkaska. Detta filtreras sedan av och filtratet innehåller en lösning som till stor del består av kaliumkarbonat, K2CO3, även kallat pottaska. Syftet med denna behandling är att göra fnösket mera sprött och lättare att rugga upp så det fångar upp gnistor bra.
    2. KNO3-lösning: 1 tsk KNO3 sattes till 2,5 dl vatten. Att lägga fnöskbitarna i denna lösning gör dem mera lättantändliga när de torkat. Vilket ju inte är så konstigt, KNO3 är ett oxidationsmedel och tillsammans med kolpulver och svavel, vilka båda är reduktionsmedel, utgör ingredienserna i svartkrut. Denna produkt kallas luttrat fnöske och är lättare att få fyr på med tändstålet.
    3. Vatten: För att kunna jämföra vad effekterna av ovanstående lösningar blir inkluderade jag vatten som negativ kontroll.
  4. Slutligen tar man upp bitarna, sköljer av dem i vatten och försiktigt bankar dem tunna och mjuka med exempelvis baksidan av en yxa mot huggkubben. Efter denna bearbetning blir de mjuka och känns som skinn eller mjukt tunt läder. Därefter torkas de, vilket jag gjorde i vår svamptork.

Konklusion: Vilken av de tre förfaringssätten var bäst undrar ni nu. Och var det alls någon skillnad? Jodå, skillnad var det. Den som bara fått ligga och dra i vatten var svår att få fyr på men när man väl fått fyr på den glödde den i gengäld ganska länge. De andra två, dvs de som fått ligga i lösningar av asklut och KNO3 var faktiskt ganska likvärdiga. De var enkla att tända och de glödde lite mera intensivt men kortvarigt.

2 Tankar om “Fnöske och att göra upp eld

    • Hej Johan! Jo, verkligen mycket arbete för att få eld. Den enda egentliga fördelen skulle vara om tändaren skulle bli blöt, så skulle ett tändstål fungera. Å andra sidan, ifall fnösket också är blött, så glöder inte heller det. Men kul är det att testa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *